Fraanchement

Jag var så överexalterad över att få baka ut mitt surdegsbröd att jag satte klockan på sex för att hinna göra det innan skolan idag... synd att jag inte hade läst receptet ordentligt, det tar ju för faen fem timmar typ.. snacka om slow food. Så nu är degarna i kylen och här sitter jag i mörkret (och kylan! det är svinkallt i landshövdingshusen!!) och lyssnar på en speciellt för mig komponerad Springsteenplaylist. Lyx! Överlag får jag nog säga att det har gått sådär med surdegen, man glömmer ju bort den hela tiden... Nu tror jag den ser bra ut i alla fall. bubblar och så men är väääldigt sur. vi får väl se i eftermiddag hur det går.

Imorgon släpps en skiva som jag är osannolikt pepp på. Ge mig! Håkan kommer dessutom befinna sig ungefär 3 stenkast härifrån på Bengans och signera imorrn. Lär ju bli kaos.

Att ge sig in i en allvarlig diskussion med sig själv om meningen med livet är inte hälsosamt. Om man bara spelar lite dum och låtsas som att man inte fattar att allt bara är ihoppusslade byggstenar utan högre syfte, så kanske man kan klara av att finnas kvar utan att må allt för dåligt.

Kära Göteborgare, jag vill härmed be om ursäkt i förskott. Hösten har nu anlänt och mörkret sänker sig över Göteborg som en sammetsmantel om kvällarna. Här och var lyser små guldgula lampor upp gångvägarna, det svaga skenet stretar mot mörkret som tycks äta upp lampans ljus. Mörkret lyckas allt för ofta.

om vartannat. det betyder bra dag. har slagit hål på tankefel. men idag har göteborg gjort mig sorgsen. två försvunna på Hisingen varav en hittad död. Det kryper i skinnet.

Äntligen har jag köpt rågmjöl så jag kan starta min surdegskultur som jag har tjatat om i en evighet. Jag fick en påse bröd av mormor sist jag var sjuk som kom från Alvar och Ivar som är ett surdegsbageri i Haga. Det var verkligen helt galet gott så sen dess har jag tänkt att jag ska testa.

I fredags fann jag mig själv i en openetrerbar bubbla. Jag rullade med men var inte där. En hel skoldag och lägg sedan på det en fika i kvadrat i Haga, en shoppingtur som varade till osannolika 19.45 sedan ett stopp på någon av alla slafsiga aveny-after works. Efter detta en tur till Utlandagatan där ettorna hade kalas och sedan vidare till Lovisas lägenhet, även den på utlandagatan, där det var fest på fyra våningar.

Tenta igår. Ledig idag. Ny kurs imorgon.

Om jag skulle lejbla alla mina inlägg med relevanta teman (vilket jag inte gör mina kategorier är sjukt ogenomtänkta) så skulle 90% av inläggen få etiketten tid. Det verkar vara det enda jag tänker på. Det har blivit till ett spel. När jag går upp tidigt för att gå och träna på morgonen till exempel, då är det som att jag har scorat 1-0 mot tiden, jag har liksom lurat eftermiddagen på två timmar! Jag tror jag ska utveckla detta...

ibland är det som att jag får för mig att jag lever i väntan på något. Som att jag tänker att det inte spelar någon roll, för snart börjar det som på riktigt är livet. Som att min sextonårsdag egentligen inte var min riktiga sextonårsdag utan bara den jag hade för att skaffa mig en bild av hur det är att vara sexton, så att jag har den tills den dag jag blir sexton på riktigt. Som att det inte gör något att jag idag inte borstar tänderna ordentligt, för jag ska göra det ordentligt den dag det verkligen spelar roll. Eller att jag inte åt grönsaker till maten, när det blir viktigt med grönsaker till maten, då ska jag banne mig äta grönsaker! Jag ska inte skriva någon musik, för det finns en dag då jag kommer veta vad jag ska skriva och då kommer jag bara skriva det. Eller den dagen jag ska skriva av mig, då kommer inspirationen att flöda ur mig.

så gör jag i detta nu Sveriges radios valkompass och är sjukt sjukt nyfiken över vad jag ligger nånstans...

Idéer som aldrig blir satta i ord tenderar att sväva i limbo mellan det tänkta, det ogenomtänkta, det vi tar för givet och det aldrig uttalade. De lever sitt eget liv, utan ramar och utan förankring i någonting. Vissa tankar gör sig kanske bäst så, om de hade snubblat över läpparna hade de verkat som grodor. Och så långt som att komma på pränt hade de aldrig gjort för de hade tett sig så uppåt väggarna att man aldrig ens förmått forma bokstäverna på pappret. De idéerna är fina att få ha där, där kan de vältra sig i sig själva, vara vulgära, gapa och apa sig helt utan begränsningar.

Senaste dagarna har innehållit oförsvarliga mängder öl och alldeles för lite plugg. Eller, oförsvarligt och oförsvarligt föresten, det var trevligt, det är väl ett försvar om något... Ikväll har jag i alla fall jobbat på att återställa balansen ÖLvsPLUGG. Så nu är jag hyfsat på g igen och det känns bra. Uppstarten den här terminen har varit riktigt seg, jag har liksom inte kunnat acceptera att jag verkligen måste TA IN det jag läser. Jag är alldeles för mycket kvar i ett mood för att resa, ligga uppe och snacka strunt hela nätterna, springa i secon handaffärer och dricka vin på balkongen. Jag ger en stor del av min ohyggligt stora csn-inkomst till den som uppfinner en ekvation som får samtliga nyss nämnda aktiviteter att ingå symbios med fysiologiplugg.